Nu är det bestämt iaf, efter närmare 7 år i Australien så har det nu blivit dags att prova på hur det är att bo i Sverige! Det har inte varit ett lätt beslut, och jag ångrar mig dagligen, men varje gång jag tänker efter, vad som skulle vara bäst för barnen, så blir det alltid samma svar.
Det hade säkert varit annorlunda om vi haft jacks familj nära, men nu är det ju inte så.
Plus att det ska bli så skönt att slippa förklara för kody varför den där mamma smackade till det ledsna/arga/upprörda barnet på rumpan. Det ska bli skönt att kody inte måste börja skolan nästa år när han är fem, utan att han får vara ett litet barn ända tills han blir sju. Och det känns skönt att veta att phoebe kommer växa upp med en självklar känsla av att hon är minst lika mycket värd som en man.
Men mest ska det såklart bli skönt att ha mamma, pappa, Cathrine, släkt och vänner nära. Och att våga gå i skogen utan att vara livrädd att man ska bli biten av en farlig orm. Även om det nu bara är jag som nojjar för detta.
Innan jul planerar vi att komma, men allt beror såklart på när hus och firma säljs.
Utskriven ur Sverige är jag med, så det ska bli intressant och se om det finns plats för fyra nya utisar!
