suzysuz

är så sjukt jävla trött på allt som är, samma gamla grej varje dag, skulle behöva en liten time out, men tillfälle infinner sig inte, och om jag väl får en liten time out så utnyttjar jag den helt fel. Jag vill träna och lyssna på musik, eller bara vara ifred och läsa en bok. Jag vill ha barnfri tid, jag vill studera, mata min hjärna med information så den kan utvecklas igen och inte bara vara ett skrynkligt litet russin som bara säger "gör si gör så, nej nej NEJ, för att jag säger det, för att det gör ont, för att för att, NEJ INTE BITAS!"
Jag vill jobba, träffa vuxna människor, ha en konversation som inte handlar om blöjor, barnmat, husbestyr eller hur ensam en hemmamamma är. Och hur monotont och enkelriktat det är, dag ut å dag in.

Jag älskar mitt barn och jag är glad över att ha valet att kunna vara hemma med honom. Men jag har inte familjemedlemmar här. Ingen mormor eller morfar eller farmor eller farfar som kan hjälpa nån gång ibland eller sällskapa nån gång ibland. Jag har inte mina underbara vänner här som kan uppmuntra och bryta trenden genom att bara komma över på en kaffe. Ingen att gå på bio med. Ingen att åka o shoppa med.
Det är inte lätt att bara känna en handfull folk som alla själva har barn och problem och sina släktingar o vänner här att bryta av deras vardag.

Jaja, det är läggdags om ett par timmar, imorrn kanske gnället är borta. Men jag lovar, nästa person som säger nått jag inte gillar... Kommer att halta resten av livet. Leave me alone!