Kom hem till adelaide igår från att ha hälsat på jacks mamma på sjukhuset i footscray/melbourne sen i onsdags! Jag och Kody åkte själva, Jack hade för mkt jobb för att kunna ta ledigt!
Flygresan var som jag trode inte Kodys favorit, och det gnälldes gnyddes och skreks om vatannat, men efter x antal skrik och gråt så somnade han några minuter innan vi landade, sen fick jag bära omkring på en 12kgs sovande ettåring med packning och handväska tills jag hittade vart vi kunde hämta vårt bagage och vagnen. Min vagn kom först av allt på rullbandet så Kody la jag lite mindre snyggt sovandes ner på golvet medans jag drog av vagnen, fällde snabbt upp den å la honom däri. Han fortsatte sova. Sen kom världens största ryggsäck, så jag tog den och sen bar det av mot bussarna. Hittade rätt buss, hoppade på den, tills vi kom till tågstationen, hoppade av, hittade efter många om och men vårat tåg, lyckades hoppa av på rätt stopp - Footscray. Eller Footscary som jag skulle vilja kalla det.
Jag fick stränga order av svärfar att inte gå ut när det var mörkt.
Iallafall, det bar av mot den riktning jag antog var rätt, visade sig även att så var fallet, MEN, efter att ha ringt till Jack och bett om hjälp att hitta motellet, ja efter det gick det inte så bra, jag fick svänga vänster, höger, höger, fortsätt gå hit å dit o oj va svettigt det blev i stövlar med klack o 10 kgs väska och tung vagn... Sen kom jag till sjukhuset, så jag ringde och sa "Nu är jag vid sjukhuset, så konstigt, är jag verkligen på rätt väg, jag har ju gått runt i en cirkel nästan?"
Det blev tyst på andra sidan luren.
"oooj då, jag lyssnade visst inte, jag trodde du ville veta var sjuhuset var, motellet gick du förbi när du ringde mig första gången..."
Ja, jag la självklart bara upprört på telefonen och gick ilsket tillbaka hela vägen. Yep, där jag blev tillsagd att svänga vänster, där på andra sidan bakom en massa träd var motellet.
Hade det inte varit för att jag blev uppgraderad till ett rum med Jacuzzi så hade hela resan kunnat vara total katastrof.
Sen gick vi till sjukan och hade trevligt, dagen efter fick jag veta att dom kastade ut Tracy så hon var tvungen att åka hem, så hon stack vid halv 4 på torsdag eftermiddag. Vårat flyg hem var inte förräns halv ett på fredagen.
Jaja, vi b´hade det bra ändå, badade i bubbelbadet och myste med nachos från motellet, och när Kody somnat vid 8 passade jag på att läsa ca 50 sidor i min bok, eat pray love.
Gick sådär att ta oss tillbaka till flygplatsen för folk i melbourne är så fruktansvärt otrevliga (tränger sig före i kö och sånt, och jag blir så arg å säger åt dom att ställa sig sist, idioter), men värst var när tåget kom och ingen i dörröppningen flyttade på sig så jag kunde få på vagnen trots att det fanns plats längre in, så vi missade första tåget. Kan hända att fingret åkte fram, Kody såg lyckligtvis inte sin kära mor utföra sådana vulgära gester eftersom han var nerbäddad i vagnen!
Annars var det bara bra, det var roligt att va ute på äventyr, bara jag och Kody, han är ju som tur är ett väldigt glatt, nyfiket och intresserat barn annars, relativt lättroad.
Nu måste jag äta mina ägg med kalles kaviar, sen ska vi sälja bilen (mitsubushi triton) och köpe en ny idag! yey!
Lite motel-häng innan dom var tvugna att bege sig hem, det tar ca 3 1/2 timme att köra till wycheproof från footscray.
Motellrummet med den gigantiska sängen!
Tända och släcka lampan är ju underbart roligt, men att man sen kan vrida på dimmern var ju nästan för mycket!
Bästa busiga morgonhumöret med världens roligate ansiktsuttryck!
Leker med farfar på motellet!
Hoppas ni har det gott allihopa!
Ciao!
